Kärt barn har många namn

Jag har redan i ett tidigare blogginlägg varit inne på varför jag själv har valt att benämna det jag gör för belöningsbaserad träning istället för klickerträning. Nu förekommer det ju ännu fler benämningar på likartade träningsmetoder, något som av naturliga skäl har skapat viss begreppsförvirring. Så jag tänkte försöka räta ut frågetecknen lite.
1) Positiv förstärkning är inte namnet på en träningsmetod utan är ett inlärningsteoretiskt begrepp som betyder att ett beteende ökar i förekomst genom att det resulterar i att något trevligt uppnås. Det kan handla om att vi, eller någonting helt annat i hästens miljö, tillför detta trevliga. Det finns alltså så mycket mer än bara godis som kan fungera som positiv förstärkning och så mycket mer i hästens miljö än bara vi människor som kan vara upphovet till förstärkaren. Det är också viktigt att vara medveten om att det inte har någon betydelse vad jag som hästägare har för intention med vad jag gör för huruvida det är positiv förstärkning eller inte. Det spelar alltså ingen roll hur många morotsbitar jag ger hästen – Detta är inte förstärkning om det inte också ökar förekomsten av ett beteende! Vi kan därför inte säga att vi tränar med positiv förstärkning men att det inte fungerar. Det är ENDAST positiv förstärkning om det fungerar, detta är själva definitionen av begreppet.
2) Om jag sysslar med en träningsmetod som baseras på användandet av den ovan nämnda inlärningsprincipen positiv förstärkning, så kan jag benämna detta för en mängd olika saker. De vanligaste benämningarna är nog klickerträning eller belöningsbaserad träning. Tyvärr riskerar namnen att trivialisera vad detta handlar om egentligen. Det är väldigt lätt att tro att man klickertränar bara för att man använder en klicker eller att man tränar belöningsbaserat bara för att man belönar hästen med en godbit eller två. I själva verket så finns det annat i den här typen av träning som är minst lika centralt som jag ser det. T.ex. att fokusera på att förstärka rätt istället för att även korrigera fel; att bryta ner träningen i mindre lättförståeliga delar så att det blir lätt att göra rätt; att anpassa miljön efter hästens förutsättningar till inlärning; att se hästen som en individ vars åsikter är värda att ta på allvar och att ge hästen utrymme till egna initiativ och kontroll över sin situation. För många av oss handlar detta till och med mer om ett förhållningssätt till hästen än om bara en träningsmetod. (Se gärna kommande blogginlägg för mer utförliga resonemang kring detta)   
3) Detta med att ta fasta på förhållningssättet snarare än träningsmetoden är det även flera tränare som gjort när de försökt benämna vad det är de sysslar med. Därför har det också dykt upp en hel del benämningar som är lika mycket verksamhetsnamn som försök till programförklaringar från tränarna bakom begreppen. Här följer några exempel på begrepp som myntats av olika tränare för att trycka på att de tycker att det är sådant som t.ex. relationen och kontakten med hästen, förhållningssättet generellt till andra individer eller friheten från aversiver i träningen som är det viktigaste:  Connection training är namnet på ett samarbetsprojekt mellan hästtränarna Shawna Karrasch, Hannah Weston och Rachel Bedingfield. Fair horsemanship är benämningen på Alizé Veillard-Muckensturms verksamhet. Affirmativ träning är ett svenskt sådant begrepp som djurtränaren Ann-Louise Ryrvik ligger bakom. Relationsbaserad träning är ytterligare en variant som Anne Dirksen och Joanna Nieznaj nyligen lanserat.
Trots den stora floran av begrepp så handlar det alltså inte om helt olika metoder utan är snarare olika ”träningsdialekter” där tyngdpunkten lagts på lite olika saker. Detta innebär dock inte att de enskilda tränarna kan skilja sig en hel del från varandra. Vad en tränare väljer att göra behöver inte alls vara representativt för vad andra som baserar sin träning på positiv förstärkning tycker är bra. Mitt tips är därför att du bör gå lite bortom begreppen när du letar efter en tränare som passar dig och i stället titta på vad den enskilda tränaren har att erbjuda dig i form av hjälp och kunskap och faktisk inställning till hästen.
Lycka till i begreppsdjungeln!
/Vänliga hälsningar Carolina Fransson, hästklickertränare med relationsfokus som föredrar träningsupplägg utan aversiver där hästens upplevelse av situationen är det viktigaste 😉

Självreflektion

”För att var en person som tycker att det är jobbigt att ha många bollar i luften så har du förvånansvärt många järn i elden”. Denna skämtsamma om än lite bekymrade kommentar kom från en gammal kund och vän som varit med tillräckligt länge för att ha tröttnat på mitt konstanta ursäktande över att jag inte hunnit svara på mail eller skickat ut fakturor… ”Du kanske borde ta dig själv och dina känslor kring det där på lite större allvar”, fortsatte hon. Sanningen är att det är få saker i mitt jobb som är så aversiva och stressande för mig som att inte hinna med att följa upp hur det går för ”mina ekipage” i deras träning och att svara på alla de frågor som kommer via olika kontaktkanaler varje dag. Så min vän hade en väldigt väsentlig poäng. Varför lyckas jag inte att ta mitt behov av mer konstruktiva beteendemönster på tillräckligt stort allvar för att göra något åt det?! Jag har ju trots allt beteendepåverkan som yrke. Det är helt enkelt hög tid att börja leva som jag lär – Sluta tänka på mina beteenden som karaktärsfel och titta på vad i situationen som jag kan påverka för att träna mig själv till bättre beteendemönster! Dags att göra om och göra rätt.

Att lära sig belöningsbaserad träning

Jag vet att några reagerat på att jag numera är så ovillig och svårövertalad att komma ut och ge enstaka lektioner i belöningsbaserad hästträning. Jag ska försöka förklara varför. Självklart är jag jätteglad över att träffa människor som är nyfikna på detta sätt att träna men jag vill samtidigt att de ska ha tillräckligt goda förutsättningar att faktiskt lyckas. Annars har jag snarast skrämt bort någon i stället för att inspirera till fortsatt lärande. Att lära sig träna belöningsbaserat är inget som man gör på ett par lektioner utan det är lite som att lära sig ett nytt språk med sin häst – Ett fantastiskt språk men det kräver en del tid och engagemang om man vill kunna kommunicera ordentligt och göra mer än att bara ”fråga efter vägen och beställa in en öl” på det nya språket.

För att veta om man tycker att belöningsbaserad träning är tillräckligt intressant för att vilja lära sig så måste man såklart få se och få prova. Man får dock inte alltid den bästa upplevelsen genom att prova med sin egen häst. En del hästar blir nämligen lite för överexalterade precis i början och en del är istället svårmotiverade innan de lärt sig hur det nya sättet att kommunicera på går till. Att lära sig själv är en sak och att lära ut till sin häst är något annat! Jag har därför försökt se till att det finns lämpliga alternativ för såväl den som vill prova på, som den som verkligen vill lära sig och som vill introducera sin häst på bästa sätt. Här nedan finns en översikt. Hoppas att ingen tappar intresset av att jag nu har blivit ännu tydligare med att man behöver vara beredd på att investera tid för att träna belöningsbaserat. Tid som dock förhoppningsvis ska kännas både rolig och givande att lägga ner på sin hästträning!

 

För den som är nyfiken på vad belöningsbaserad träning är för någonting:

  • Kortare webbkurs om vad belöningsbaserad träning är (denna är under utveckling)
  • Möjlighet att komma till Almunge och mina hästar för att prova på belöningsbaserad träning

För den som vill introducera sin egen häst till belöningsbaserad träning:

  • Webbkursen “Introducera din häst till belöningsbaserad träning”
  • Träningsabonnemang (regelbundna privatlektioner hos dig eller på distans)
  • Ta med hästen till Almunge på ett “privatläger”

För den som vill lära sig att träna belöningsbaserat:

  • Utbildningstermin
  • Temakurser, t.ex. med inriktningar som ridning, lastning och vardagshantering
  • Träningsabonnemang (regelbundna privatlektioner hos dig eller på distans)
  • Kom till Almunge på ett “privatläger”

 

Snart dags för ny webbkurs

Den här veckan drar vi igång en helt ny webbkurs med fokus på att förbereda hästen för den belöningsbaserade träningen. Genom att ta starten steg för steg så vill vi att träningen ska bli förståelig och därmed mer lustfylld för hästen. Vissa filmklipp till kursen är lite mindre ansträngande att spela in än andra! Jodå, vi sysslar även med aktiv träning men de filmklippen måste du går kursen för att få se 😉

 

Hej då februari!

Jag vet inte om det är jag som är bra på att förtränga saker eller om det här har varit en ovanligt tuff vinter för många i min kundkrets:  Obefintliga träningsmöjligheter på grund av dåligt ridunderlag, hästar som sträckt sig i isiga hagar alternativ broddats och fått broddtramp, människor med segdragna luftvägsinfektioner eller som helt enkelt drabbats av en allmän deppighet.

Jag ser mig personligen mer som en vintermänniska än en vårmänniska men i år längtar jag verkligen efter våren!!!

Det är dock inte bara min längtan bort från vintern som gör att jag ser fram emot våren, utan även allt roligt som vi har på gång. Just nu jobbar vi för högtryck med många kommande projekt parallellt, eller vad sägs om följande lista:

  • Nya, mer interaktiva, webbkurser. Introduktionskursen till belöningsbaserad hästträning kommer jag dessutom att få hålla tillsammans med bästa Hedvig Zetterberg. Det ska bli så roligt att få jobba tillsammans!
  • En ”föreläsarförmedling” där vi jobbar för att sprida kunskap om beteendehantering till fler i Hästsverige.
  • Flera kurser på plats här i Almunge. Inte minst kursen Belöningsbaserad vardag, i samarbete med veterinär Linnéa Larsson, ska bli riktigt rolig att få hålla.
  • Multipla träningsläger här på gården i sommar.
  • Hästklickerklubben, ett projekt som syftar till att knyta samman ”mina ekipage” ute i landet (och andra hästklickerintresserade med för den delen).
  • Ett manus, som än så länge är lite hemligt och som kommer att ta tid att slutföra med tanke på allt annat roligt som pockar på min uppmärksamhet.

Till sist en hälsning till alla mina kunder som haft en lite jobbig vinter.
”Våga inte tappa sugen för då bussar jag de här två på er”:

Nej då, de är inte så grymma som de ser ut 😉
Dessutom sysslar jag ju inte med hot, utan menade så klart att jag ser fram emot att träffa er på alla roliga aktiviteter som ligger framför oss!

Belöningsbaserat = klickerträning?

Eftersom jag marknadsför mina kurser under benämningen belöningsbaserad hästträning så har det ibland varit lite svårt att hitta mig för den klickerträningsintresserade. Att jag själv identifierar mig som klickertränare men ändå inte väljer att använda begreppet i kurssammanhang kan antagligen te sig lite märkligt. Jag ska försöka förklara varför:

1) Missuppfattningen att klickerträning handlar om trickträning. 

Jag har träffat många som berättat att de från början varit helt ointresserade av klickerträning eftersom de inte känt sig särskilt roade av trickträning. De har alltså varit nära att missa träningssättet då de helt enkelt inte förstått att klickerträning inte handlar om vad man tränar på, utan HUR man tränar. Alltså oavsett vad man själv önskar göra tillsammans med sin häst. Själv lägger jag t.ex. mest tid på ridning/markarbete och på att få en så harmonisk vardag som möjligt tillsammans med hästarna.

Jag har även då och då fått kursförfrågningar genom åren från personer som velat lära sina hästar coola cirkustrick men som visat sig bli förvånade (och ogillat) att jag kliar, godismatar och använder andra positiva förstärkare i träningen. En tråkig missuppfattning om vad det är som jag sysslar med egentligen.

Genom att prata om belöningsbaserad träning istället för klickerträning har jag nu oftast sluppit den här sammanblandningen mellan klick och trick.

 

2) Överdrivet fokus på klickerdosan.

En annan bidragande orsak till att jag är sparsam med att använda begreppet klickerträning är att namnet, lite missvisande, antyder att klickern har en väldigt central roll i träningen. Det går utmärkt att klickerträna utan en klicker och det går dessutom att använda en klicker utan att det för den sakens skull över huvud taget liknar klickerträning. Detta ämne går att skriva en hel uppsats om, så jag nöjer mig med att konstatera att en klicker, eller någon annan tydlig markör, är mycket praktisk för att skapa bättre tajming i träningen. Den är dock mindre viktig i jämförelse med tränarens övriga tekniska träningsfärdigheter samt förståelse för hur inlärning fungerar.

 

3) Klickerträning, ett smalare begrepp än belöningsbaserad träning.

Som jag ser det handlar klickerträning/belöningsbaserad träning om att fokusera på att förstärka ”rätt” istället för att korrigera fel. Vi använder positiv förstärkning och träningen delas upp i lagom små delar så att individen har lätt att göra rätt. En klicker, eller någon annan ”brygga” kan som sagt användas för bättre tajming.

För att jag ska betrakta något som klickerträning så krävs dock även en väldigt hög grad av uppmuntran till djurets egna initiativ i träningen. Detta känner sig inte alla bekväma med, trots att de vill basera träningen på positiv förstärkning. Särskilt i början kan detta element i träningen upplevas ovant och rent av lite läskigt. För att vara mer inkluderande och ge utrymme för olika sätt att basera sin träning på positiv förstärkning på, så känner jag att belöningsbaserad träning även ur detta perspektiv är ett mer användbart begrepp i kurssammanhang.  Jag har dock elever som även tycker att begreppet belöningsbaserad träning är ganska missvisande eftersom de (precis som jag) ser den bakomliggande filosofin,  det bekräftande interaktionssättet och det karaktäristiska synsättet på individen, som ännu mer central än vad belöningarna är. Detta är dock ett ämne för ett helt eget blogginlägg…

Antingen eller. Eller kanske inte…

Hur ofta hör man inte människor argumentera för sin sak genom att framhålla något annat alternativ som dåligt – Precis som att två saker inte kan vara dåliga samtidigt?! ;-). Enligt min erfarenhet så är det väldigt sällan som det bara finns två alternativ och om det gör det så är det dessutom inte säkert att de nödvändigtvis är helt oförenliga…
/Vänliga hälsningar Carolina, som sitter och kontemplerar över falska dikotomier så här på lördagskvällen.

Jag har förövrigt haft en riktigt bra start på den här helgen med en innehållsrik SWABA-konferens i dagarna två. I morgon blir det webbinarium om belöningsbaserad ridning.

Jag jobbar mycket och gärna men ibland fungerar det inte…

”Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesen vi sågs.”  Vissa dagar lever jag inte, jag bara existerar. När smärtan i nacken och huvudet blir för stor så känns det som att min tankeverksamhet tryckt på pausknappen. Detta är någonting som tyvärr drabbar mina kunder som råkar ut för avbokade lektioner eller tvingas vänta på att över huvud taget få kontakt med mig. Det är därför som jag skriver detta inlägg. Jag vill helt enkelt spela med öppna kort gentemot er som eventuellt vill anlita mig.

Så här ligger det till. Oftast fungerar allt bra och min kropp känns lika pigg som när jag var 25 ;-), men av okänd anledning så får jag ibland spänningar i axlar, nacke och käke som är helt hopplösa att bli av med. Jag har då ofta framför mig 2-3 dagar av zombietillvaro och migränliknande huvudvärk. Utredning pågår och jag har äntligen funnit en sjukgymnast som är villig att ”vända på alla stenar” för att hitta grundorsaken till problemet. Jag har därför gott hopp om att så småningom få bukt med besvären men tills vidare är detta en realitet jag måste leva med och förhålla mig till.

Något som visat sig vara extra dåligt när spänningarna startat är att sitta statiskt en längre stund, så som jag t.ex.gör i bil, buss eller tåg på väg till mina kunder ute i landet. Jag har därför dragit ner på det lite längre resandet en del och hoppas att hitta fungerande distanslösningar som kompensation. Jag ska skriva lite mer om distansalternativen i ett kommande inlägg.

Avslutningsvis vill jag bara poängtera att jag inte alls skriver det här inlägget för att få medlidande! Flera av er som läser detta har verkligen betydligt jobbigare situationer att leva med än vad jag har. Jag mår ju för det mesta väldigt bra och är otroligt privilegierad som får jobba med någonting så givande som hästar och deras människor. Syftet med texten är bara att jag vill vara öppen med på vilka premisser man som kund anlitar mig i nuläget. Jag vill också att ingen av er som jag hållit på halster med besked om träningar ska ta detta personligt. Nu vet ni varför. Om jag hade känt att det hade varit möjligt så hade jag gjort regelbundna resor till er alla!

Blogg, beteendeanalys och föreläsning

Jag höll på att börja detta inlägg med orden ”jag är verkligen inte någon bloggare”. En väldigt osmart kommentar med tanke på att jag så ofta på mina kurser pratar om vikten i att inte betrakta beteenden som fasta egenskaper. Det är inte helt ovanligt att jag träffar hästar som t.ex. beskrivs för mig som svårtränade, ointresserade eller till och med lata, men när deras matte eller husse äntligen hittar fungerande förstärkare så utför hästarna övningarna med både energi och hög frekvens. Vår upplevelse av hur hästen ”är” hänger alltså i hög grad ihop med vilken kontext som vi träffar hästen i. Vad en individ gör påverkas av, och sker i interaktion med, den miljö som hen verkar i! (Med det inte sagt att olika individer inte har olika personligheter, men det är en helt annan diskussion.)

Jag ÄR således inte en dålig bloggare men jag UTFÖR BETEENDET att uppdatera bloggen väldigt sällan. Det finns ju så mycket annat spännande att göra, som t.ex. att undervisa, så jag prioriterar helt enkelt inte riktigt min stackars blogg. Kanske skulle jag lyckas bättre om jag betraktade bloggen som ytterligare en undervisningskanal?  Vem vet, kanske var det precis det jag gjorde när jag knåpade ihop det här inlägget…

Är du nyfiken på det här med hur beteenden förändras och upprätthålls av miljön? Välkommen på föreläsningen ”Varför gör hästen så?”. Nästa föreläsningsdatum är 6 november.