En känsla som kommit krypande under året är att jag börjar bli trött på allt resande. Eller rättare sagt så börjar jag att bli trött på att försöka balansera så mycket tid på resande fot i kombination med att sköta om mina egna hästar, hjälpa till med underhållet av en gård samt försöka hålla en kontinuerlig kontakt med alla fantastiska privatkunder. Känslan har helt enkelt varit att jag inte riktigt räckt till på någon av fronterna. Efter att för femtielfte gången ha glömt att svara på en träningsfråga och för femtiotolfte gången missat en bokningsförfrågan så kom jag till en punkt under våren där jag insåg att jag behövde fatta ett beslut:  Avveckla hästverksamheten hemma och satsa på mer av ett liv i kappsäck alternativt att minska frånvaron från gården drastiskt. Inte ett så lätt beslut som man kanske kan tro. Det är trots allt lättare för mig att åka dit hästarna finns än att de ska komma till mig. Extra knasigt blir det när hästägaren vill ha min hjälp på grund av att hästen ogillar att åka hästtransport. Att ställa sin transporträdda häst på transporten för att komma till mig och lastningsträna fungerar liksom inte. Trots detta så drar jag på försök ner på resorna till hösten. Hur jag lägger upp arbetet i stället skriver jag om i kommande inlägg.