Kärt barn har många namn

Jag har redan i ett tidigare blogginlägg varit inne på varför jag själv har valt att benämna det jag gör för belöningsbaserad träning istället för klickerträning. Nu förekommer det ju ännu fler benämningar på likartade träningsmetoder, något som av naturliga skäl har skapat viss begreppsförvirring. Så jag tänkte försöka räta ut frågetecknen lite.
1) Positiv förstärkning är inte namnet på en träningsmetod utan är ett inlärningsteoretiskt begrepp som betyder att ett beteende ökar i förekomst genom att det resulterar i att något trevligt uppnås. Det kan handla om att vi, eller någonting helt annat i hästens miljö, tillför detta trevliga. Det finns alltså så mycket mer än bara godis som kan fungera som positiv förstärkning och så mycket mer i hästens miljö än bara vi människor som kan vara upphovet till förstärkaren. Det är också viktigt att vara medveten om att det inte har någon betydelse vad jag som hästägare har för intention med vad jag gör för huruvida det är positiv förstärkning eller inte. Det spelar alltså ingen roll hur många morotsbitar jag ger hästen – Detta är inte förstärkning om det inte också ökar förekomsten av ett beteende! Vi kan därför inte säga att vi tränar med positiv förstärkning men att det inte fungerar. Det är ENDAST positiv förstärkning om det fungerar, detta är själva definitionen av begreppet.
2) Om jag sysslar med en träningsmetod som baseras på användandet av den ovan nämnda inlärningsprincipen positiv förstärkning, så kan jag benämna detta för en mängd olika saker. De vanligaste benämningarna är nog klickerträning eller belöningsbaserad träning. Tyvärr riskerar namnen att trivialisera vad detta handlar om egentligen. Det är väldigt lätt att tro att man klickertränar bara för att man använder en klicker eller att man tränar belöningsbaserat bara för att man belönar hästen med en godbit eller två. I själva verket så finns det annat i den här typen av träning som är minst lika centralt som jag ser det. T.ex. att fokusera på att förstärka rätt istället för att även korrigera fel; att bryta ner träningen i mindre lättförståeliga delar så att det blir lätt att göra rätt; att anpassa miljön efter hästens förutsättningar till inlärning; att se hästen som en individ vars åsikter är värda att ta på allvar och att ge hästen utrymme till egna initiativ och kontroll över sin situation. För många av oss handlar detta till och med mer om ett förhållningssätt till hästen än om bara en träningsmetod. (Se gärna kommande blogginlägg för mer utförliga resonemang kring detta)   
3) Detta med att ta fasta på förhållningssättet snarare än träningsmetoden är det även flera tränare som gjort när de försökt benämna vad det är de sysslar med. Därför har det också dykt upp en hel del benämningar som är lika mycket verksamhetsnamn som försök till programförklaringar från tränarna bakom begreppen. Här följer några exempel på begrepp som myntats av olika tränare för att trycka på att de tycker att det är sådant som t.ex. relationen och kontakten med hästen, förhållningssättet generellt till andra individer eller friheten från aversiver i träningen som är det viktigaste:  Connection training är namnet på ett samarbetsprojekt mellan hästtränarna Shawna Karrasch, Hannah Weston och Rachel Bedingfield. Fair horsemanship är benämningen på Alizé Veillard-Muckensturms verksamhet. Affirmativ träning är ett svenskt sådant begrepp som djurtränaren Ann-Louise Ryrvik ligger bakom. Relationsbaserad träning är ytterligare en variant som Anne Dirksen och Joanna Nieznaj nyligen lanserat.
Trots den stora floran av begrepp så handlar det alltså inte om helt olika metoder utan är snarare olika “träningsdialekter” där tyngdpunkten lagts på lite olika saker. Detta innebär dock inte att de enskilda tränarna kan skilja sig en hel del från varandra. Vad en tränare väljer att göra behöver inte alls vara representativt för vad andra som baserar sin träning på positiv förstärkning tycker är bra. Mitt tips är därför att du bör gå lite bortom begreppen när du letar efter en tränare som passar dig och i stället titta på vad den enskilda tränaren har att erbjuda dig i form av hjälp och kunskap och faktisk inställning till hästen.
Lycka till i begreppsdjungeln!
/Vänliga hälsningar Carolina Fransson, hästklickertränare med relationsfokus som föredrar träningsupplägg utan aversiver där hästens upplevelse av situationen är det viktigaste 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *